Min tokiga mormor, för hon var verkligen ett original. Karltokig och speciellt förtjust i Leif "Loket" Olsson.
Mamma till 12 barn så släktträdet är stort.
- Man måste få vara lite tokig ibland, det är det som gör att jag lever, sa mormor för några år sedan.
Och så är livet. Man måste få vara tokig för att orka leva emellanåt. Men tillslut räcker inte ens det till..
Godnatt lilla mormor, du var en busig och glad dam som fick 93 år på jorden. Vi ses någon annanstans, någon annan gång..
2 kommentarer:
Man behöver inte vara tokig i denna galna värld, men det underlättar!
Och det tror jag var något mormor anammade!
Eller för att ta ett annat citat
" Ta inte livet allt för allvarligt, för du kommer iallafall inte levande ifrån det"
Älskar dig! Mammis
Vad fint du har skrivit om din mormor och i de få raderna skymtar en fantastisk mormor fram.
Det är inte lätt när de man alltid har haft hos sig försvinner, även om man vet att det kommer bli så.
Vi har just nu en liten döende mormor på min mans sida. Hon är 95 år och eg så har hon ju levt sitt liv, men det är ändå svårt, att se ngn man älskar och håller kär tyna bort och inse att hon faktiskt inte kommer finnas kvar. Likaså inser jag med levande morföräldrar att de inte kommer finnas för evigt och att de blir äldre de med..det är svårt..det är en del av livet och livet är svårt.
Kram på dig
Skicka en kommentar