Barnen som inte finns längre

Att Engla blivit mördad är rent ut sagt förjävligt. Alla kan ju sätta sig in i situationen hur det skulle kännas.

Men hur känns det för mamman som förlorade sina barn i Arboga?
Hur känns det för alla andra föräldrar och släktingar vars barn/barnbar fallit offer för mördare?

Varför skriver man inte lika mycket om det?

Uppmaningar kom såväl på mobilen som i datorn att man skulle tända ljus. Se på fan att det ska behöva hända något otäckt som får folkmängden i vårt avlånga land att göra en sån här sak gemensamt. Är det någon gång vi känner oss närmare varandra än någonsin så är det tydligen när det händer förjävliga saker.

Läskigt