måndag 29 september 2008

Lev här och nu

Då är lilla mormor begravd. Vi hade ju begravning i våras, men nu har hon fått den sista vilan på kyrkogården, intill sitt barnbarn som dog vid födseln för 14 år sedan.




Det sprakade av färger på kyrkogården och vädret var så fint när mormor sänktes ner i jorden i sin urna. Det var nästan magiskt. När vi skulle åka och hade stått och pratat ett tag flög det, över våra huvuden, ett gäng med kanadagäss och jag tänkte att en av dem nog säkert var mormor. För sån är jag, jag tror på övernaturliga saker och jag tror även på att något händer med oss efter vi lämnar livet på jorden.


Jag tänker oerhört mycket på livet och döden. Det har jag gjort sedan jag var liten och mamma fick lova att hon inte skulle dö. Ibland är det bra att tänka till en extra gång och inse att livet inte är självklart och inte för evigt.


Det enda vi är säkra på är att vi alla ska lämna livet någon dag. Tills dess gäller det att göra det bästa av alla situationer och gå sin egen väg. Tala om för folk att du uppskattar dem och de människorna du älskar - berätta det för dem - ofta!


Varje möte med en ny person kan öppna dörrar som tidigare varit stängda. Ta vara på chanserna! Var glad för det du har!


Jag älskar er, min underbara familj! Ni vet vilka ni är!
Sov gott lilla mormor, vi ses en annan gång!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jättefint skrivet och vackra bilder!
Du når alltid rakt in i hjärtat! Älskar dig!
Elvans döttrars mor.

Anonym sa...

Oh så fint, mormor och barnbarn. Vi begravde liten flicka brevid gammel farmor, sedan fick gammel farfar sin sista vila brevid den lilla flickan. Hon ligger där mittemellan och är trygg med dem.
Ja livet är förunderligt, men intensivt om man vågar ta till vara det.

Jag ska förresten berätta för min mamma om tipset med frukten.
Kram Snövit

Mian sa...

Vackra bilder, vackert skrivet och begravningen låter vacker. Men jag beklagar sorgen.

Mizty sa...

Vackert skrivet, verkligen och så sant, glöm inte bort att leva.

En enda sak vet vi med säkerhet att vi ska alla dö. Några får ett långt liv andra får det inte. Minnena av de som lämnat oss finns för alltid kvar.

Livet efter detta tror jag också på. På ett ett sätt som är svårt att förklara - jag jobbar ju i ett yrke med döden ständigt närvarande.

Beklagar sorgen.

Kram Mizty

Mia sa...

Väldigt fint skrivet.