En man som upplevt livet

När jag rensade i röran (som är min nya terapi) så hittade jag mina gamla krönikor jag skrev för 2 år sedan i en tidning här hemma i stan (Sméjournalen)

Jag träffade en äldre herre som jag hjälpte när han föll i rulltrappan i gallerian jag jobbade.
Vi stod och pratade länge efteråt och det var en sådan härlig farbror så jag blev inspirerad att skriva en dikt.

"En man som upplevt livet
två världskrig, sorg och lycka
Som uppskattar det lilla och inte tar någonting för givet
Så borde alla tänka, kan man tycka

En man som levt i 89 år
Rynkorna i ansiktet berättar hans saga
Som skrattat men även fällt en tår
Vissa sorger ett hjärta aldrig kan laga

En man som är helt unik
Rösten är stark och trygg
Trots åldern en bra fysik
Stegen som bär honom tar han med rak rygg

En man på ålderns höst
När ensamheten är stor
Ett litet samtal kan väcka tröst
i hjärtat där kärleken bor

En man som vet vad saknad är
För en del är livet kort
Att mista någon man håller kär
Hans änglar finns där
de har inte flugit bort

Tar du vara på allt som händer nu
När allt en dag inte finns mer
Vad du gör i livet väljer du
Har du öppnat dina ögon så att du ser

Du bjuds på så mycket bra
Ta alla chanser som finns
Det gäller att ge och inte bara ta
Samla på upplevelser och minns

Att bara få vakna
Ta ett andetag och leva
En del lär sig att sakna
En del verklighetsbilder är skeva

Av små saker känna harmoni
Det är livets melodi!"

Nu ska jag till Stockholm och jobba på mc-mässan torsdag-söndag. Ha en skön fortsatt vecka så återkommer jag om några dagar. Kram!